Spanish 1746-1828 Francisco de Goya Locations was an Aragonese Spanish painter and printmaker. Goya was a court painter to the Spanish Crown and a chronicler of history. He has been regarded both as the last of the Old Masters and as the first of the moderns. The subversive and subjective element in his art, as well as his bold handling of paint, provided a model for the work of later generations of artists, notably Manet and Picasso. Goya married Bayeu's sister Josefa in July 25, 1773. His marriage to Josefa (he nicknamed her "Pepa"), and Francisco Bayeu's membership of the Royal Academy of Fine Art (from the year 1765) helped him to procure work with the Royal Tapestry Workshop. There, over the course of five years, he designed some 42 patterns, many of which were used to decorate (and insulate) the bare stone walls of El Escorial and the Palacio Real de El Pardo, the newly built residences of the Spanish monarchs. This brought his artistic talents to the attention of the Spanish monarchs who later would give him access to the royal court. He also painted a canvas for the altar of the Church of San Francisco El Grande, which led to his appointment as a member of the Royal Academy of Fine Art. In 1783, the Count of Floridablanca, a favorite of King Carlos III, commissioned him to paint his portrait. He also became friends with Crown Prince Don Luis, and lived in his house. His circle of patrons grew to include the Duke and Duchess of Osuna, whom he painted, the King and other notable people of the kingdom. After the death of Charles III in 1788 and revolution in France in 1789, during the reign of Charles IV, Goya reached his peak of popularity with royalty.  Related Paintings of Francisco de Goya :. | Luis de Etruria | Francisco de Goya y Lucientes | Anibal vencedor contempla por primera vez Italia desde los Alpes | White Duchess | Luis de Etruria |
Related Artists:
Matthew Ridley Corbet,ARA
1850-1902 was a Victorian neoclassical painter who attended classes at the Slade School of Art under Alexander Davis Cooper and later at the Royal Academy Schools under Frederic Leighton, President of the Academy. Corbet went to Italy in 1880 and met Giovanni Costa, one of Leighton's friends in Rome. For the next three years he stayed and painted with Costa, eventually becoming one of the leading figures of the Macchiaioli school. He concentrated on Italian landscapes and exhibited at the Grosvenor Gallery, the New Gallery, the Royal Academy and the Paris Salon.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Vilhelm Groth
(1842-1899 ) - Painter